Historiskt egendomliga tips mot håravfall

Om man tänker på det så har vi människor nog alltid lidit av håravfall, det måste ju vara den korrekta slutsatsen när vi tittar på våra håriga kusiner. Genom århundraden har vår relation till hår varit komplex. Ibland vill vi ha det och ibland, särskilt på vissa ställen, så vill vi inte alls ha det. Egyptierna var först ut (vad vi vet) med att börja ta bort generande hårväxt.

De var också först med att försöka behandla och bota oönskat håravfall. Enligt dem skulle man göra det genom att blanda fett från flodhästar, krokodiler, hankatter, ormar och stenbockar. Blandningen skulle sedan appliceras på huvudet.

För den som inte var fullt lika sugen på att samla in fett från en mängd livsfarliga djur föreslogs en annan kur. I den gällde det att lokalisera närmsta piggsvin för att vänligt men bestämt be den att upplåta lite av sitt ”hår”. Det håret kokas sedan med vatten och appliceras på hjässan, fyra dagar i rad.

Det finns också bevis för att egyptiska kungligheter bar peruker och lösskägg.

Julius Caesar led tydligen något alldeles fruktansvärt av sin tunnhårighet. Till en början körde han på en hederlig gammal comb over, men eftersom det var ont om hårspray i dåtiden Rom hade han svårt att hålla den på plats i stridens hetta i Gallien.

Snart började han experimentera med en mix av jord, möss, hästtänder och fett. Röran var verkningslös och Caesar ersatte den med en krona av lagerkrans istället. En lövtupé så att säga.

Julius Caesar

Julius Caesars experiment för att dölja sin tunnhårighet kan tyckas … ”hårresande” 🙂

Snake oil och indiskt te

Medicin som lovar mer än vad den kan hålla brukar på engelska kallas för Snake oil och den typen av drycker blev väldigt populära strax innan 1900-talets början. Snart ersattes oljorna med det mystiska indiska téet.

Kuren gick ut på att man skulle gnugga in det kalla téet i hårbotten och likt en gödslad gräsmatta skulle håret snart börja växa igen. Det hände förstås aldrig.

I samband med elektricitetens och maskinernas framfart, under den första hälften av 1900-talet, så blev givetvis olika behandlingar med maskiner populära. Redan på 20-talet hade en ljusbehandling utvecklats. Under 30-talet ersattes den med en vakuumpump, den måste ses: http://www.theqg.com/media/esq-01-evans-vacuum-cap-2014-mdn.jpg, som skulle stimulera blodtillförseln till hårrötterna och på det sättet skulle håret börja växa ut igen.

1939 började en japansk hudläkare experimentera med att ympa hår från ett ställe till ett annat. Vidareutvecklingen av den tekniken är den som har banat väg till en av de få behandlingar vi har som faktiskt fungerar – hårtransplantationer.

Än idag så finns det en hel del märkliga behandlingar som människor ger sig i kast med för att få håret på huvudet att växa igen. Få av dem fungerar. Däremot så lever egyptiernas peruker och Caesars tupé kvar. Vi har också utvecklat olika medel, som http://www.viviere.se/tips-mot-haravfall/, så det att se ut som vi har mer hår än vi har.